Vilken resa vi gjort, och vilka barn.

440 mil med husvagn, 7 barn och hund.

Kan inte räkna alla gånger vi stannat för kissepaus, avknäppt bälte, bajsnödig, byte av film, matpaus, fikapaus, drickapaus eller förarbyte... den listan blir lång.

Men vi avslutar denna resa med två långa körningar i Leksand halvvägs hem, där har vi 47 mil kvar och känner för att ta två dagar efter 51 mil. Så långt har vi inte kört på hela resan, vi har valt att göra något kul varje dag och sen köra mellan 15-30 mil - men nu är hemlängtan ihop med tristare miljö att vi står ut två dagar i bilen. I leksand är det inte så mkt folk på campingen och sommarlandet som ligger bredvid är nästan tomt på folk.

Då vädret levererar sol och dunder regnskurar omvartannat så tar vi en dag där. Så uppskattat av barnen som inte gjort något liknande under denna semester.

Vi packar in oss i bilen - kör!

8 timmar och 40 min senare backar vi in på gårdsplan. Barnen rusar in i huset och dom små tjuter av glädje att vara hemma hos alla leksaker.

Vi slänger in maten, säger på två tvättar och sjunker ner i soffan - detta gjorde vi bra!!

Vi har varit i fina landskap som Värmland, Dalarna, Härjedalen, Jämtland, Lappland, Norrbotten, Västerbotten.

Vi har besökt städer som Gällivare, Arvidsjaur, Jokkmokk, Stekenjokk, Kiruna, Luleå, Piteå, Skellefteå och framförallt Abisko.

Vi har badat oss rena i Umeälven, vi har lagat vår mat på öppen eld, vi har campat utan el, vi har paddlat SUP i abisko, forsränning, träffat vänner, vandrat, sett så mycket fina platser, träffat renar, vi har kastat snöboll mitt i sommaren och suttit under markisen i midnattssol.

Vi har ätit gott och sovit gott, när inte myggen runt Gällivare varit som blodiglar.

Tänk att man klarar sig utan camping, dusch och el. Ändå har vi hållit oss rena och sett på tv både morgon och kväll. Solpanelerna har gjort sitt, och tvättmaskinen har funkat fint med elverkets hjälp.

Vi bytte 15000kr campingavgift på Böda mot 2200kr avgift för camping/ställplats på samma veckor vi varit ute.

Vår fantastisk Opel har kånkat runt på 5 ton i härliga 440 mil (!!) tack 🙏

Man saknar sitt hus, och alla fel och brister har glömts bort för en stund. Så skönt att vara hemma - och känslan över ens egna riktiga toalett - halleluja!

Vi hamnar på en väldigt trevlig ställplats i Gävle, ni vet där det kommer en snubbe på cykel och önskar än "godnatt"... Han kom också lagom till frukost - där står man i bh och trosor, Godmorgon liksom!

Men så trevligt ställe. Efter han hunnit dra halva sin roman är vi redo att dra vidare. Med mamman bakom ratten och ungarna på plats bestämmer vi oss för att dra mot Säter... med en omväg om Gävle för gasolpåfyllning.

Vi har dryga 10 mil till Säter, där mamman har sett ut ett bra rastningställe till alla små - men helst av allt så är mamman sugen på lite spänning....

Huset som står kvar med en maffig historia. Det har brunnit, det har rasat... men det står kvar. Är man liksom jag nyfiken på övergivna platser, men ännu mer nyfiken på brott och svunnen tid - då är denna platsen fylld av hemligheter.

Vi kör in på området med massor av byggnader som är i bruk, Längst in på sjukhusområdet skymtar man något bakom skogsdungen. Man ser direkt vilket dåligt skick fasta paviljongen är i, då taket rasat in och fasaden mer eller mindre börjar ge vika - sandpulver täcker backen.

Tänk här satt inte bara sjuka människor, eller jo - men väldigt sjuka människor. Här satt både riktigt sjuka, men också riktigt kriminella.

Svartenbrant, vem har inte hört tals om honom - eller Thomas Qvick? Dom gjorde några år här bakom galler.

Sjukhuset öppnade dörrarna 1912, och slogs igen på mitten av 90-talet.

När man går längs korridorerna inne, så ser man alla celler, smala rum med ett fönster, fönster med galler. Man kan även se gemensamma toalettutrymmen, handfat mitt i korridorerna och något enstaka badkar mitt i något rum. Måste erkänna att det var så kusligt att gå runt därinne när man läst så mycket om det. Ute på gården står "lusthuset” kvar sen svunnen tid, då var gården helt tom med några gräsmattor och sen grus - idag var det skog. Stora granar som täckte hela gårdsplanen,

Hur kusligt tyckte barnen att det var att vi stod parkerade med husvagnen precis utanför där vi åt gulaschsoppa och såg på skräckis...

Vindeln, vårt Vindeln.

Ett ställe på kartan som satt sig i hjärtat. Människorna, miljön och gemenskapen.

Enkelt och mysigt häng, vi äter och umgås. allt känns enkelt och vi lever lite på samma våglängd.

Janita är inte rädd för att ha många runt sig, hon lagar mat, bakar och roddar! När alla ( 7 + 15 ) blir hungriga innan sängenkl 01, då bakar hon scones. Jo - lite av den kalibern är vi med, Anderas och jag gjorde fläskfilé och potatisgratäng kl 01 på natten. Om man har dagarna fullspäckade får man ju ta till natten.

Pappa Erik som inte bara jobbar heltid, är deltidsbrandman, scooterkortsutbildare men kör också forsränning i Vindelälven.

Han förklara med liv- och halsrem att man överlever om man har tur... Janita fick ju helt enkelt hänga med kan jag säga.

Tre forsar- 1 mils paddling. Sista forsens 300 m kunde man få "go with the flow" har man tur ingår endast kallsupar.

Väldens upplevelse - skulle göra om den i morgon om jag kunde. men att flyta i en fors i värsta vågorna hand i hand med Janita, vilken upplevelse!! Tack Erik.

Vi avrundar fina helgen med lite djur-häng ;-)

Ses snart alla härliga Norrläningar - Janita, Erik, Ailin, Erik, Ingela, Roddy, Andreas och alla barn.

nu säger Nowalie Wilja om allt, hon fick ärva lite kläder - allt är Wilja nu <3

Nya skor var en av dom fina sakerna Nowalie snurrar runt med nu.