1 Års kalas för lilla Inka <3

Tänk att det redan gått ett år sedan Anne åkte in till förlossningen med en supernervös vän med sig, -jag!

Och i lördags hölls det stora kalaset för lilla guldklimpen, Inka! Bengt och Carina erbjöds sig att ta hand om Alex och Bobbo så det skulle bli aningen lugnare, vilket var väldigt skönt. Felicia var hos faster Maria med familj!

Anne har jag skrivit om innan, vi hittade varandra på mitten av 80 talet och blev bästisar. Det lektes med dockor och planerades framtid.

Anne har liksom jag, fler barn än 2 ;-) hon har 6 st juveler och fick det tufft under sin sjätte graviditet då hon blev själv, där nånstans starta hon sin grupp på fb och vi blev ett gäng, rätt så stort på typ 100 stycken änglar som finns runt omkring för att stötta på olika sett.

Jag och mina närmsta fick äran att fixa en barnvagn, Emmaljunga såklart och rosa. Den används än idag och gåvan blev lyckad.


Jag fick äran att bli denna lilla Inkas gudmor!

4 månader gammal i min famn på nyårsafton <3

Anne höll ett så fint tal på Kalaset så tårarna kom, jag har en text jag tycker mycket om som hon skrivit i ett tidigare inlägg som är typ samma som i lördags! Jag citerar.

Året var 1984 när flyttbilen kom till mitt område i Älvängen.

Familjen som flyttade in i huset på andra sidan sandlådan, mittemot vårt hade till min glädje en flicka i min storlek.

Kritvitt hår, ljusblå ögon och ett stort leende hade hon.

Vi hittade snabbt varandra. Flickan som rätt fort även blev min bästis hette Anna och var 2 år yngre än jag.

Under flera års tid lekte och lekte vi.

Allra mest med våra finaste dockor som såg ut som riktiga nyfödda bebisar.

Bebisarna som var våra skatter hette Sami och Daniel-Andreas. Vi lekte och planerade vår framtid.

Anna skulle gifta sig med Samuel och jag med Ville. Båda skulle vara unga mammor med många barn. Speciellt för mig med gamla föräldrar var det med ung mycket viktigt.

När andra barn fantiserade om va dom skulle bli som stora -brandman, veterinär, sångerska osv, skulle jag och Anna bli MAMMOR.

Efter att båda familjerna flyttat från orten rann vänskapen ut i sanden.


Vi träffades helt plötsligt några gånger när jag hade blivit unga mamman med tre barn. Sedan hördes vi inte avgå några år igen.

När facebook kom hittade vi varann igen. Då hade även Anna fått riktiga bebisar. Hennes prins hette dock inte Samuel utan Andreas.

Vi började följa varandras familjer på så sätt illa falll, via facebook.

Men träffades inte av någon anledning. När jag lämnades av min nya kärlek under min sjätte graviditet och hamnade i stor prisbestämde Anna Sig för att hjälpa mig. Utan min vetskap samlade hon och ett gäng vänner och närstående till henne ihop till en jättefin barnvagn!

Människor som inte ens känner mig ville vara med på den otroliga gåvan.

Igår kom min första bästis Anna med det stora leendet och största hjärtat hem till mig med finaste vagnen jag sett!

Som bonus hade hon även med sig 10 paket blöjor från en av hennes vänner!


Jag är otroligt tacksam och rörd! Vika människor det finns alltså!

Anna är en fantastisk människa och såna har alltid fantastiska människor runt sig. Än en gång märkte jag det…


Min flicka i magen kommer älska (japp nu går jag ut med även det!) kommer älska vagnen precis lika mycket som jag.

Och hon kommer få höra "söta sagan om rosa finaste vagnen och alla fina änglar som gav henne den" många många gånger…


Och Anna- du och jag får aldrig mer vara ifrån varandra. Vi måste ju leka och leka med alla våra dockor. Dina 4 och mina 6. <3 - Känner mig tacksammast


Så fin text hon knåpat ihop om oss och dessa 32 år ;-)

Tack Anne <3

" Gåvan " den rosa Emmaljungan

Lilla Inka några timmar gammal på sin mammas bröst <3

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229