Idag hann jag äntligen sy klart det jag påbörjat för ett tag sen!
Inte en toarulle som gått åt när näsan rinner oavbrutet...

Det bästa är att jag hade lite tygstycken liggandes så inget behövde handlas in :-)
Älskar ju rött på pojkar och än så länge får ju mamman bestämma!

//vid symaskinen

Ja den frågan får man allför ofta! Och varför, troligtvis för att vi har typ 1 barn eller två mer än normen.
Familjen Annorlunda får man också höra vilket är rätt kul då vi är speciella och annolunda på en bra sätt.
Att vi ska skaffa fler barn är inget vi planerat i dagsläget och jag kan ju tycka att det är vår ensak precis som dom par som inga barn har ska behöva försvara sig varför...
Tänk att det är en sådan stor grej att man ska ha koll på alla, arbetskollegan, grannen, kompisen osv att alla håller sig inom ramen av vad som är normalt (vad är normalt?) 2 barn, villa, volvo och hund!
Det är tydligen bäst att man följer normen och jobbar, lämnar in barnen på dagis och tränar så man ser snygg ut och framförallt får den berömda egentiden som man ska jaga.
Jag har fått höra en del och har ofta svar på tal men i bland blir jag matt... hur ska jag ORKA jobba efter alla år hemma?!
Ja det är gött med år av mammaledighet på sofflocket...
Har varit med om disskutioner om att man försörjer sig på barnbidrag (skattepengar) och kan jag ju tillägga att barn kostar mer än vad man "tjänar" och om man har sina barn på dagis för att jobba, så är ju inte det gratis för skattebetalarna heller, typ 110000 kr/år per barn!

Och till den största oron från folk, hur räcker man till??
Jag är hemma/borta 24/7 med mina barn, det jag gör, gör dom.
Jag har valt detta för att jag älskar och trivs med kaos, kladd och bajsblöjor!
Och jag kan vara trött men vågar knappt yttra ordet innan nån kontrar -inte konstigt med alla små...
Jag har faktiskt annat som tröttar ut, och allt som är negativt har inte med antalet barn att göra.
Att vi bor trångt är också en stor oro (inte vår oro) hur gör man med rummen? Får barnen typ dela rum då?
Jo våra pojkar kommer göra det och dom är 3 år och 1 år då...

Den värsta kommentaren jag fått var av en fröken när jag kom för att lämna böcker Evelina glömt hemma,
- inte konstigt det är rörigt med så många små.

I vår familj är det oftast glada miner och vi har kul tillsammans trots att det är trångt, stökigt och mossa på vår fasad!
Och vi väljer själva hur många barn vi vill ha för det är vi som tar hand om dom <>

Om du vill lägga en kommentar, gör gärna det här i bloggen där det sparas! :-)

Man hinner sällan ha tråkigt i vår familj, men denna helgen tog priset!!

Vi blev nerbjudna till Skrea i Falkenberg för att campa, äta gott, umgås och bygga tält!
Resan gick 45 min innan motorras på våran bil, på motorvägen med 1600 kg husvagn bakom!
I detta läge va det kaos vill jag påstå, panikslagen Evelina som grät och va rädd, en pappa som prompt skulle in under motorhuven och en hungrig/nerbajsad bebis som inte ville sitta i babyskyddet!
Ut med alla barn och upp i slänten med filtar och dynor!
Mattias va på väg ner och fick syn på oss och hann stanna!
Efter några samtal kom en bärgare och tog oss av vägen med dessa dånande långtradare...
Nu blev vi dumpade i ett industriområde och kl va 22 och inte en ända hyrbil gick att tillgå!
Mattias jobbarbil fick sig en 300 kg överlass och fick dra vagnen resterande 3 mil. Linda kom och hämta barnen och själv fick jag åka i skåpet i jobbarbilen ihop med Gizmo och ett gäng verktyg och maskiner :-p
in rullar vi på campingen kl 23... och kl 01 låg alla nerbäddade i hop om sovmorgon, men kl 8 vaknade lite då sixt ringde från Halmstad för att boka en tid att köra ut vår hyrbil!
Hinner knappt ut genom dörren innan "grannen" står med måttstocken och talar om för oss att vagnen står på fel plats, jo jan hade rätt dom hade gett oss fel nummer BARA!!
koppla på igen och flytta åbäket...
där står yttligare en gubbe som inte är nöjd över hur vi ställer in vagnen. Denna gången är jag kylig och han vänder och går...

Vi sätter igång med tältgörat hos Linda o co, ihop med en del ringa runt förattlösahemvårhärligaamerikanaresomrasatochståri
varberg! Mitt iallt får Linda en stooor fet vattenläcka i sin vagn! What the f..k??!!
Jovars entricotten får vänta ochblir snabbt utbytt till hamburgare på spisen i det fria!

En helg full av skratt blev det men också en stor oro hur fasiken livet utan bil skulle gå, för första gången på 17 år!!
Alla aktiviteter dit bussen inte går (om man inte vill lägga en halv dag)

Hyrbilen vi fick va ju en ren och skär dröm... en sprillans, svart Bmw 520 med 1000 mil på mätarn! Evelina såg ju också en viss skillnad och frågade varför vi inte har en sådan bil istället??! Haha
om det va 5 eller 25 gånger på vägen hem jag glömde bihanget på 1600 kg och 8 m som hängde bakom är svårt att avgöra då den inte kändes :-/
VILKEN JÄVLA BIL!!

På söndagen ringde jag en gammal (ung) vän som bor i Varberg för att fråga om vi kunde ställa bussen där i väntan på bärgan några dagar, då hennes vän för oss helt okänd erbjöd oss att låna deras stora touran att dra hem bilen med så att andras kunde dra hem det 3500 kg tunga släpet lagligt (räckte ju gott med mammans 600 kg överlass)
Helt fantastiskt vilka människor det finns!! (På landet)

Till sist kan jag återigen konstatera att vi, jag och Andreas är ett team utan dess like!! Ett samarbete och mycket vilja så får vi alltid ihop det på nått sätt!
Och jag kan tillägga att billösa var vi i 23 timmar för dagen därpå återigen ihop löste vi en gammal volvo som vi sen fixade till 7 sitsig så vi kan ta oss runt från A till B :-)
Även där tack vare en vän:-)

Du och jag <>

Väntan på bärgare första timmen!

Mörkret börjar falla och kylan kryper på

Bärgaren har lastat och kopplat på...

Byte av plats...

Tråkig bil man fick ha i ett dygn :-)

Åsså lite vattenläcka då varmvattenberedaren frusit sönder

Kockarna i röran!

Uteservering ;-)

Natten efter bärgningen hade vi en orolig tjej <>

Det stora nu, rollerblades!

Team otur!

Kossor?? Haha

Måndagen blev det plockmat i garaget med nya (gamla) bilen som måste fixas till!

Summa summarium... nöjda kidz!! Nytt och spännande och kravlöst! Det är det bästa med barn, inget behöver vara dyrt och vräkigt även om vårt nya åk var en volvovärsting 1995 :-)