Hon född 1987, jag 1980.
När hon var bebis, lekte jag med henne som om hon var en docka. Hon fick sitta fastspänd i ett babyskydd som jag lasta i hennes barnvagn. Det vaggades och det mystes. Redan då blott 7 år gammal så älskade jag bebisar.
Idag är hon min kusin på 31 år, dock inte lika bärvänlig, men hon är en sprudlande och glad tjej som älskar att prata gemensamma minnen.
Och vår gemensamma nämnare är ju vår fina farmor som gick bort 2002.
Innan dess farfar 1996.
Våra pappor som var bröder dog med nått ynka år imellan.
Vi har växt upp med många minnen hos just vår farmor, som älskade sina barnbarn högt.
Det vi också hade gemensamt var ju att våra pappor i livet hade missbruk.
Jag blev budbilschaffis och mamma till 6 barn, hon är idag polis på Malmös helt galna gator, och mamma till en liten prins.
Igår kom hon hem till oss och hälsade på, med sig hade hon sin goa mamma Paula och lillebror Daniel, Nästa gång hoppas jag hennes andra bror Fredrik kommer med också.
Nu är det bara vi kvar av Selin-Wallin släkten.
En så trevlig och mysig dag. Våra små med bara 3 månader imellan lekte på golvet medans vi åt, skrattade och pratade gamla minnen. Kollade gamla foton, och min pappas barnalbum hade hon med sig ❤️
Vi har mycket gemensamt, jag och Mikaela.

Så nu hoppas jag snart att vi syns igen, och får fortsätta våra samtal om livet ❤️

Tack för att ni kom godingar! ❤️

Det hade ju tagit 40 dagar.
Denna veckan har varit svår, Bobbo har tröttnat på elbilen.
Dagis går inte att använda, då jag är för äcklad för att få hit mask.
Men jag försöker så gått det går, dock gillar inte mitt inre stressen som omedvetet uppstår runt att inte vilja misslyckas. Jag har ofta ont i övre magen.
Väldigt ont, jag har inte haft ont i magen sen tonåren.
Och kvällarna är värst, så svårt att gå långt med när man måste vara nära toahuset.
Jag har lyckats skrapa ihop 8,82 km denna veckan.
Totalt 38 mil, 8,2 km
Alltså till Hovfjället i Värmland är det 38,4 mil ☺️

Times’ flies away 💕
Lilla skrutungen är 6 månader stor.
Det går fort att hasa sig fram ��ver golvet, och krypställning intas hela tiden, som en gungande liten kropp.
Vi sitter stadigt själv nu, och behöver ingen dyna under.
Sover på natten med några undantag för att äta tutte, så mamman är bortskämd med bra sömn.
Två små gryn finns i underkäken.
Mat intas i form av fesljummen tuttemjölk, -mjölk är livet!
Men, -bilen!! Det går bara inte!
Vi börjar bli desperata, måste vara åksjuka.
Det skriks så att luften tar slut, det är panik i den lilla kroppen. Ibland kan amningen rädda någon halvtimma, likaså babblarna och co på en padda i fotändan.
Fyra olika stolar har testats.
Ska vi åka längre får det planeras väl, åker man när hon sover på förmiddagen, så kan 2 timmar betas av.
Detta är så tärande verkligen, lilla hjärtat kan inte tala om vad som är fel.
Annars njuter vi varje dag av denna lilla krabat i familjen, både stora och små. Det undgår inte något på morgonen att lukta, hålla och leka med sin lillasyster. Som familjens lilla maskot

Sex-månaderskontrollen med vacc ska göras nästa vecka. Så vikt och längd kommer snart!