En påsk på Hansagård i Falkenberg.
Våra vänner har bokat försäsong på denna camping, så då blev det givet att vi fick komma dit och hänga lite över påsk.
Som vanligt hade mamman till pappans förtjusning bokat in oss på Lidköpings kronocamping en natt först - vilket är inåt landet. Men vi var ju tvungna att lämna in vagnen innan påsk - och då där uppe.
Så vi stack på onsdag lilla omvägen på 38 mil - för att landa först av gänget på Hansagård.
Vi blev 5 ekipage som fick härliga dagar i solen. God mat om något magert för mammans del, påskäggsjakt och leksugna barn. Alltså barnen är ute från att dom sväljer frukosten, tills dom stupar i säng. Dom sover hela nätterna UTAN att komma - inte ens leta napp!
Dom två minsta vaknar för mat såklart, men somnar sen om.
Så just nu ligger pappan i en säng med Mileon - medans mamman har master bedrom med Bobbo, Nowalie och lilla stjärnan. Tänk att allt funkar så bra med 7 barn under 12 år i en husvagn. Alltså vi skulle kunna bo i den där vagnen. Dessutom storstädar du på ynka 30 min... halleljuja moment!

6 dagar på vift med stor sol.
Nya intryck och nya minnen.
Men mest av allt - tiden tillsammans ❤️

Hansagård uppifrån sett ✌️

Påsklunch i solen ☀️🐥

Inte ens Nowalies födelsedag hann jag skriva mer några rader om.
Sen jag började som jourhem så har dagarna blivit mer fulla med bebismys, blöjor, möten, öppna och annat häng.
Och att dra runt ett familjeföretag tar också sin tid om tvättkorgen ska hålla sin form.

Men den 16 april 2018 kom hon - dagen efter eventet som jag precis hann klämma in med tåg och hotellövernattning - minns ni?
Jag hann slå huvudet på kudden där någon gång vid midnatt. Sen kom värkar som ett brev på posten. Glest och hanterbart. Jag hann hem, dock hämtad av pappan. Jag hann klämma lite värkar på soffan... och två timmar på förlossningen innan detta lilla underverk - våran minsta prinsessa låg på mott bröst. En liten tjej med liten vikt på 3555g - precis vad jag önskade mig (i hemlighet 😅)

Nu har hon fyllt 1 år!
Hon har bråttom här i världen, precis som hon hade ut.
Hon började gå när hon precis passerat 10 mån. Hon snappar ord och sjunger med i sånger med sina små händer. Hon har den starkaste viljan med det gällaste skriket. Bilen är ingen höjdare - och det har familjen fått lära sig att parrera med tillhörande åksjukeutstyrsel.
Hon vill inte ha varken gröt, välling eller ersättning. Mammas tutte får duga - när inte familjens mat erbjuds, för du nåde dig om det erbjuds en köpeburk.
Men lika mycket vilja så bär hon lika mycket kärlek och bus!
Hon är hela familjens lilla maskot - och kärleken till syskonen är stor ❤️
Nu har vi hunnit fira med tårta och paket, snart blir det släktkalas i trädgården med allt vad det innebär ☀️
Älskade lilla ”Nowis” Nowalie ❤️