Vi stannade i svunnen tid. Efter Norgebesöket så hittade vi ännu ett ställe vi länge velat besöka. En liten omväg denna gången på ynka 10 mil, utöver våra redan 38 mil hem. Hamburgare på mc Donalds utlovades - och barnen blev pepp!

Denna gången liksom gången innan var det mycket små vägar, vägar av grus och en och annan håla. Vi körde över 5 mil på grusväg långt ut i värmländska skogarna i Årjäng, som än en gång gick över gränsen och vi hamnade i Norge.

Långt där inne till skogs började det dyka upp bilar längs vägkanten. Gamla bilar, det blev hurrarop i bilen. Alltså känslan att gå på en bilkyrkogård från tider som 40-tal och fram till 80-tal är lite lustig. Även lite sorglig. En tid som är förgången. Många glada familjer liksom vi som varit ute på äventyr. Bilen har gått ur tiden - likaså familjerna. Visa finns såklart kvar, fast i äldre skepnad. Man kunde hitta tidningar och garantibevis i vissa bilar. Bilar med små två cylindriga motorer, stora i mina ögon att driva en av dagens gräsklippare.

Två bröder bodde och drev denna skrot under 40-talet och framåt. Deras främsta kunder var Norskar som behövde bildelar efter kriget. Skroten ligger alldeles intill norska gränsen.
Idag står stället tomt. Båda boningshusen är lämnade där och då - som dom stod.
Och i trädgården står det ca 1000 bilar. Många med mossa över taket. Många med träd som vuxit genom plåten. Många gamla volvosar Pv och 164. Varje bil med sin historia som blivit lämnat, och blivit ett med naturen. Ett bilskådespel utan dess like.
Ett besök vi alltid kommer minnas.

Boningshuset, man kan känna lukten genom det söndriga fönstret i dörren. Unken mögellukt.
Man kan inte låta bli att tänka på bröderna Roy och Roger ☺️

En berättelse från förr - min mamma med syskon och kusiner, min mormor, höggravid och morfar på väg till Norge i sin gamla bil med hål i golvet. Alla mil efter grusvägarna gjorde dom så dammiga att man fick skaka av alla kläder när man kom fram, -gruset gnisslade mellan tänderna sa mormor. Och trångt va det, men det är dom historierna man minns ❤️

Parkerade snyggt på rad i en oviss väntan...

Skönheten till vänster, en Volvo 164

Kanske var det denna bubblan jag och min mamma fräste runt i på 80-talet 🤩

Äppelträd och bilar - ett sant trädgårdsnöje!

Ni som känner mig - jag är spontan.
Vi kom på idén vid sovmorgon-myset, vi drar till Norge över dagen. Kollade Google Maps, och fann av en slump min mormors födelseort på kartan, endast 8 mil ifrån Hovfjället.

Sagt och gjort så var vi på väg. Mamman som hintande om ”går på två röda” där hon satt bakom ratten. Medans pappan mer höll sig till sitt mer lugna och realistiska jaget. Nja två röda blev snarare 2 timmar, då gpsen drog in oss på ett och annat villospår. Fulla jakttorn längs vägarna var bara början. Enkelfiligt... och inga mittenstreck tog mamman som det stora, medans pappan först höjde på ögonbrynen när den ekelfiliga vägen byttes mot smal grusväg! Mitt där inne till skogs så kom till slut skylten med stor text ”NORGE”
Resterande 4 mil kändes aningen långa trots bättre vägar.

Där passerade vi något som kändes bekant. I samma sekund körde jag in på den lilla gården bredvid. Jag kunde se två filurer stå och titta 👀 och undra vad jag syssla med. Smidig som en buss vände vi på gårdsplan och tog in på gården bredvid. Jag klev ur bilen och presentera mig som mormors barnbarn 🤭 fick ju ganska snabbt blod till hjärnan och la till vilken mormor. Han sken upp, ”Ojoj, vilka minnen” vi prata ganska länge om gamla minnen, han visa och peka. Barnen stod och lyssna bredvid mig. Medans pappan kammade av området med drönaren.

Konstig känsla ändå, 35 år senare - efter att lekt på gården som liten flicka. Min mamma tillbringa sina sommarlov hör också som liten till stor. Och min mormor föddes i huset, precis som sina 11 syskon.

Minns svaga minnen. Minns min gammelmormor stå i köket med sin grå långa fläta till rumpan. Minns ladugården och utedass. Tänk att denna kvinna under andra världskriget födde 12 friska barn i kökssoffan i köket på just detta hus. Detta hus som dom köpte nästan nytt för 7000kr där någongång runt 30-talet. Alla historier min mormor berättat för mig i min uppväxt. När hennes tre systrar rymde över skogen till Sverige per fots under andra världskriget.
När militären kom med mat och knackade på, - och när hennes lillasyster dog endast 3 år gammal av lunginflammation ❤️
Svein som han hette visade vilket rum på huset hon dog i.

Han berättade att gamla mormor tvättade deras kläder i ån nedanför huset. Mina barn stod fortfarande kvar och lyssnade. Så mycket känslor över svunnen tid, minnen som far runt.

Vi avslutade vårt Norgebesök med lite blöjinköp och sen fika på kyrkogården och gammelmormor och gammelmorfar. Tror gammelmormor var extra stolt idag när barnen röjde runt gravstenarna, och hon fick se lilla Nowalie som är döpt efter henne, Nowalie Anna Mina ❤️

Vi börjar såklart med det roliga - Evelina, vår största kärlek har fyllt hela 12 år!
Det är stort och det är härligt. Plånboken ekar likt en gångbro 500 m under mark. Med åldern kommer kraven. Och det var en mycket glad tjej som somnade på kvällen efter sin stora dag. Nu planeras det tjejmiddag för kompisarna. Med fnitter och glamour.

Det blev en härlig lördag med lite mat, fiskedamm och gött häng. Klämde också in tv-spel och ett glas skumpa. Och som ni kan se så gav Maria oss en dansshow ihop med Nowis som gladeligen diggade med på bästa sätt.

Vi har också hunnit med att nästan sätta hjärtat i halsgropen. Nowalie stod vid spisen på sin trupp-trapp medans jag grejade med frukosten. Jag hade full koll... men från ingenstans och blixtsnabbt snubblar hon på ryggstödet och stöper i golvet med huvudet först. Det går inte många sek innan jag fattar att något inte stämmer. Hon blir alldeles slö, slapp och svettig. Hon gnyr bara. Jag ringer 112 - som skickar två ambulanser. Grannarna får komma, i samma veva spyr hon över hela golvet. Det blir prio 1 in till sjukhuset med liten som nu bara vill sova. Sköterskorna berättar att dom väldigt ofta åker på just huvudskador vid fall på små barn. Ibland kan det räcka med 40 cm om fallet ”tar fel”
Nowalie fick inte ens en bula (hade is) vilket jag trodde att hon skulle få. Med det blir som en torktumlare inne i deras små huvuden. Så otäckt! Men vi fick världens mottagande, och blev inlagda under observation i ett dygn.

Efter frukost så fick vi åka hem. Jag valde att ta bussen från Borås mot Kinna, så skulle Andreas möta upp. Blev en sp��nnande dag för lilla Nowalie - och hennes mamma ❤️

Vi fortsätter snyta oss här, och hosta på kapp! En och annan diarré och någon spya. Tur man har många barn så man får lite variation!