Har haft så mycket energi dom sista veckorna.
Trots att jag gått högt och lågt, alltså 30 mil på 30 dagar!
Så har jag dessutom orkat renovera pojkarnas rum.
Hunnit med lite sömnad som någon liten sovorm av någon stuvbit, pysslat massor hemma med barnens minnestavlor och guldfötter, så nu återstår 2 barns guldfötter innan väggen börjar bli klar.
Idag har jag utöver gå, gå, hunnit städa bussen, packat husvagnen, städat både kaninhägnet och buren, släppt ihop dom små söta kaninerna, som för övrigt älskade varandras närvaro ❤️ lagat två långkok så att middagarna är klara i helgen.
Nu sitter jag i vår fantastiska husvagn (får fortfarande nypa mig i armen) med ett glas skumpa och njuter av att vi har två dagars campingliv framför oss, här på härliga Hafsten!
Inga måsten, utan bara värma till lite käk och ta dagarna som dom kommer.
Önskar er andra en härlig helg!

Att vakna bredvid det här, och så undrar folk hur sjutton man kan skaffa så många?? ❤️❤️❤️

Alfsgårdens Nala och hennes Alfsgårdens Vanilj 💕

Ok, jag har tid för lite klapp och kel 😍

Vi har blivit ännu en liten i familjen.
En liten med hängande och mjuka öron.
Som ni vet så dog vår lille Helios i vintras bara sådär, så ledsna va vi då han var som vår lille hund som sprang efter oss lös på tomten, han lämnade ett tomrum helt klart.
Nu har en vit/grå liten herre flyttat in, så snygg och så trevlig.
Barnen blev alldeles lyckliga när jag presentera honom innan semestern och sa att han skulle flytta in.
En vän från Torslanda kunde inte ha honom kvar pga av allergi, så nu har han flyttat in i vårt kaninhägn.
Om några veckor väntas kastrering och sen få bo ihop med Nala. Så mysigt dom kommer få det av varandras sällskap!
🥕🥕🥕🥕🥕🥕🥕🥕🥕

Ni vet möss, dom där små söta med runda svarta ögon. Just dom små söta valde ju att flytta in hos oss.
Till en början tyckte hela familjen dom va lite söta när dom sprang runt här hemma.
Den första fångades i en spann, till barnens stora lycka.
Just den musen rymde men blev utjagad av Gizmo.
Dom nästkommande 20 mössen fångades i fällor som burar där dom överlever, sen fick dom åka med pappan till Göteborg där som släpptes.
Men gränsen gick väl nånstans just där, en natt sprang en mus över min kudde som just då delades med mitt huvud.
Nu laddades riktiga fällor, dom små söta förvandlades till små jävlar med röda horn i pannan, och med ögon som arga råttor från filmduken, ni vet sådana äckliga kloakråttor!
Ju fler vi fånga, ju fler kom in!
Alla sa, -skaffa katt!
Men min allergi klarar inte katt.
Men stallkatt sa någon.
Vi har ju ett varmt pannförråd som blev vårt kattprojekt.
Pappan fick bila upp en betongvägg för att få in fönster och sätta upp en hylla som den tänkta katten skulle kunna ligga på och spana ut över grannens härliga fågelbord.
Kontaktade Göteborgs djurskydd, träffade en katt dom tagit hand om, en svart långårig som hette Toker.
Så kelig och barnen blev ju tokkära.
Men nej, ett monster vill vi ha! En katt som kan jaga!!
Ingen knäkatt som springer och ylar utanför dörren och vill in.
-jo, vi har ju en katt till, men han är en vildkatt som bott i skogen i fem år, och ingen kan hantera honom mer än jag.
Detta låter intressant.
Jag mötte Tiger instängd i ett karantän-rum, där han suttit i 6 mån.
Våra blickar möttes och ett frääääs från magen kom.
Stor, väldigt fin och orange.
Han hade sorgsna ögon men såg samtidigt väldigt dominant ut.
Den här katten vill vi ha. Tiger flyttade in i vårt pannrum som liknade det rum han bodde på innan. Vi höll honom instängd i 2 månader för att han skulle bo in sig. Pappan var ute hos honom och fixade och dom blev kompisar, fast på avstånd. Kom pappan för nära kom en snabb lavett från Tiger. Dock utan klor.

Tiger höll mest till upp på pannan i sitt hus, när vi väl efter 2 månader öppnade dörren, vågade han sig inte ut.
Han stod och glanade ut men ville inte ta ett steg utanför tröskeln.
Det tog ett par veckor, stegen utanför tröskeln blev längre och längre, tillslut hängde han mer än gärna i vår töja, där inga barn kom åt honom.
Via hans gps kunde vi följa hans rundor nu när han var en fri katt att gå ut och in som han vill.
Oftast max en kilometer från hemmet. Tids nog kom han att lyssna till namnet och kommer när pappan ropar, för då är det mat, och han äter som om det vore sista gången... varje gång.
Nu så här efter 4 månader och 2 i det fria, så känns det som Tiger alltid bott här hos oss!
Han följer med oss när vi går till sjön, han kommer på morgonens inkallning och han sitter på trappen utanför dörren varje kväll.
Han accepterar alla barnens små smutsiga händer överallt och han ligger gärna i gräset bredvid oss när vi är ute.
Men den stora frågan, mössen?!?
Jagar katten?!
JA!! Här har vi katten som inte dödar för nöjet, utan för överlevnad (tror han)
Han kom hem härom kvällen bärandes på en RÅTTA!!
Han satte sig lungt på sin favvo plats under husvagnen och åt i lugnans ro.
Hela råttan, ink svans 🤢 vi har inte haft en mus inne nu på flera veckor, så det blir spännande till hösten!
Men mitt i allt detta, så är ju ändå det stora att Tiger, efter 5 år i skogen, fått ett hem på landet där han trivs som fisken i sjön.
Han som dom inte trodde skulle få ett hem då han var så ilsken 💕