Våran vård när den är som sämst!

Ojj vad trött jag varit! Igår kände jag mig som ett tuggat hubba bubba i huvudet!
Denna olidliga oro som befinner sig i kroppen...

Kom in till östra i lördags första gången, Sebastian hade då varit sjuk i 7 dagar med hosta och segt slem. Möttes av en medelålders man som verkade kunnig och sa att med största sannolikhet är det Rs-virus... kände mig som en dålig mamma som utsatt min lille för detta jobbiga och farliga.
Vi blev hemskickade då han äter bra och ingen feber, dock indragningar vid andning och tjutande ljud i luftvägarna (lät som astma) men han sa att indragningarna ska vara betydligt värre och om han får blå läppar ska är vi välkomna in igen??!

Hem igen och den kommande natten är S ledsen och sover oroligt, han börjar visa tecken på ont överallt när man tar i honom. Han vill bäras hela tiden, under dag 8 äter han sämre och hostar och spyr sega slemhok. Den kommande natten blir helt utan sömn... han skriker, vägrar äta och har svårt att andas! Han får hög feber och visar tecken på smärta.
Jag åker till Östra i hopp om hjälp!
Kommer in och möts av en yngre kille som är tyst och ganska nochalant... han tar syresättning som är 97, klockan är nu 7 på morgonen dag 9, han tycker S är väldigt tät och lovar inhalering direkt innan läkaren kommer. Vi får sitta i det öppna väntrummet trots endast 3 barn på avd (vi va ensamma i väntrummet) det står tomma rum i korridoren men känner att det är ok till nån sjuk kommer... får S att äta lite och han hinner knappt svälja som kommer en hostattack och han spyr en slemkaskad över mig, stol och golv, jag får lite panik då han inte riktigt andas utan har fullt upp att få upp och ut allt, jag ropar men ingen kommer jag får helt enkelt med S på armen försöka torka upp allt. Ser då att 3 sköterskor sitter framför datorerna bakom det stora fönstret mitt i mot... suck
Jag blir knäsvag och alldeles skakis och börjar gråta, S är slö och det tjuter bär han andas, han får en gropp på sin lilla hals nät han drar in luft.
Det kommer en sköterska som hört att jag mår dåligt och ger mig ett saftglas och säger att jag behöver höja mitt socker, nä jag behöver någon som talar med mig om hur det hela är och ger oss stöd och hjälp... kl 10 (3 timmar senare) kommer en ung mjuk tjej och hjälper oss med att inhalera, syresättningen går yttligare ner till 90, vilket inte säger mig något mer än oro!

Han blir inte bättre så drt inhaleras yttligare men syrgas ges också för att få ett bättre värde... efter en timma kommer doktorn tillbaka och säger att avd är fullbelagd men att dom ska kolla syresättningen igen, nu har den gått upp till 94 och dom plockar av och ber mig komma tillbaka om det blir sämre?! Och där ungefär brast mamman igen och ville bara ta mig till bilen och ta mig hem med mitt sjuka barn i baksätet.

Hemma fyller Felicia 5 år och mormor, morfar, farmor och farfar kommer för att hon ska få en toppendag trots allt.

Farfar och farmor reagerar också på litens tillstång och farfar åker med till östra igen. Under tiden har jag ringt borås sjukhus där dom inte kan hjälpa mig utan kopplar mig till 1177?! Där det är kö i 38 min!!

Vi åker tillbaka och möts denna gången av en ung syrra som är trevlig och lyssnar på oss hon tycker S är slö och har täta rör med indragningar.

Sen kommer en väldigt bra doktor också hon ung men väldigt nogrann. Hon plockar ur vaxet ur örona och vips öroninflammation... konstigt att han skrikit i två dagar, och fläkt sig på öronen. Äntligen någon som lyssna och tog sig tid. Det inhalerades och fick medicin sen hem igen.

Två någorlunda dagar hemma och nu va det slemmets tur att ändra karaktär...

Dag 12, S vaknar i en hostattack som inte slutar, till slut drar han inte in nån luft... luften tar slut och han blir alldeles vinröd i ansiktet, blodkärlen på huvudet är stora som på en bodybuilders armar... jag ringer 112!

Dom kommer och hör hur tjockt slemmet är och han har indragningar igen, inte så kraftiga men dom är där!

Deras poxymaskin är trasig men dom tycker att jag ska åka in med honom och få hjälp med slemmet, är själv hemma med alla barn så Andreas får åka hem och ta över och jag är ännu en gång på väg in... med en sjuk hostande bebis i baksätet.

Nu läggs vi in, sytesättning 93 och inhaleras 2 gånger! Nu får vi hjälp och slipper vara livrädd på hemmaplan. Förhoppningsvis får vi upp lite slem och vi kan få komma hem framåt kvällen.


Sliten mamma med sjuk liten på magen.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229